I onsdags blev de utgång med paleygänget. Blev helt jävla kalas allihoppa.
Jag minns ingenting ifrån dom sista timmarna, riktigt läskigt faktiskt. Blir aldrig så att jag inte har kontroll över mig själv och får aldrig minnesluckor. Varje fall inte sånna där man inte minns någonting alls!

Jobbet dagen efter med start kl 07.00 var en PINA utan dess like. Sista dagen på paley och den kröp sig fram med illamående, smärtor och nära dödenupplevelser. Men men, jag klarade och i slutet fick jag present, omdömespapper & många fina ord av min chef.
Usch! Kommer sakna Paley så fruktansvärt mycket! Ska in idag och säga hejdå :(

Nu är iaf lillasyster min här och vi ska ut och gå på stan alldelles strax.