Mitt liv är fullt ös medvetslös.
Jobb, jobb, jobb, träning, träning, träning.
Känner mest att jag flänger runt och är en förvirrad apa. (?)
Men jag gillare.

Det som är trist är att jag missar mina vänner. Har inte tid eller ork att ta tag i och ses.
Har dessutom flyttat tusen ggr, så alla vännerna är utspridda över hela sverige (& världen).
Underbart på ett sätt, trist på ett annat.
Saknar ett gäng att bara sluta upp till.
Hade blivit mer effektivt så :)

Hinner dock aldrig tänka på det, men så fort jag sitter hemma själv i mer än 1 h och inte har jobb eller träning och gå till inser jag verkligen sanningen...

JAG AVSKYR ATT VARA ENSAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Misstolka mig rätt, är inte så att jag söker stadigt, har precis avslutat de och känner att det är grymt skönt att få bo ensam och lära känna mig själv. Men a, sanningen är iaf och kommer föralltid och vara densamma. Jag gillar inte och vara ensam. Tankarna börjar alltid fladdra runt och jag känner mig ensamast i hela jävla världen.

Kul inlägg? :)