Idag skulle jag göra comeback på jobbet igen.
Våndades hela dagen igår över hur det skulle gå då jag kände mig sådär fortfarande.
Trodde dock inte att jag fortfarande mådde så dåligt som jag gjorde.
Tågresan in var en pina. Satt och flåsade och stönade högt och var tvungen att knäppa upp byxknappen för jag mådde illa. Satte mig ner i rulltrappan upp, hade verkligen inga krafter i kroppen. Gick till jobbet, satte mig/Halvla mig ner. Gick och bytte om, tog typ en kvart så illa jag mådde så jag var tvungen att sätta mig ner och andas i mellan åt.
Inser att det här kommer aldrig att gå.
Går tbx ner till jobbet och blir tillbakakallad till kontoret på en gång av min chef som sedan oxå ringer och säger att jag får gå hem igen.
Sagt och gjort, tbx på tunnelbanan och mår suuperdåligt. Vid västra skogen, två stationer innan min hållplats, går det inte längre. Tränger mig av mitt i rusningstrafiken och håller mig nästan tills tåget åkt iväg, sen spyr jag. Okej, det var inte mkt, men ändå. Satt sen och hämtade andan och väntade in nästa tåg.
Var hemma igen vid 9e tiden, fick av mig kläderna och la mig i sängen och vaknade igen 13.30.
Efter det har det bara blivit slappandes i soffan.

Så jobbigt när man känner sig någorlunda frisk och pigg när man ligger i soffan. Man är sjukt rastlös.. Men att bara gå och hämta ett glas vatten och ett äpple är så ansträngande så att man är helt slut efteråt.

Fan! Jag har avtjänat min tid nu tycker jag. Nu vill ja vara frisk!
10 dar kvar till julafton. Jag har inte tid med det här!

Jag VILL jobba, gillar faktiskt mitt jobb. & nu när det börjar bli fart och fläkt. Jag har ju längtat efter det. Gillar inte och ligga hemma och må dåligt.
Jag vill träna. Hade precis börjat blivit kul, japp, då e de dags att börja om från noll.